Stefan Holm

Jag har just tittat på en dokumentär på svt. (http://svtplay.se/v/1398707/dokumentar/yrke__hojdhoppare_-_filmen_om_stefan_holm?sb,p103479,2,f,-1) Helt otroligt hur det kan beröra mig så mycket som det faktiskt gör. Jag har väldigt lätt till tårar. När jag ser på denne man, och hur han talar, med vilken passion han talar då får det mig att i vissa fall gråta. När jag ser hans prestationer, då får det mig ibland att ta till tårar. Jag rekomenderar varmt att se denna dokumentär. Kolla själva in denna människa som valt att offra så mycket för att hoppa över en pinne. På något sätt berör detta mig mer än någon fotbollsspelares liv. Det handlar ju inte om 100tals matcher, utan om någon sekund då man måste prestera. Jag kommer själv ihåg hur man satt där 2004, när Holm hoppade i Athen. Hjärtat stod still, sen kom hoppet 2.36 och Stefan blev den stora mästaren. Det är något specielt med friidrott, jag kommer ihåg hur jag grät 2008 när Sussana ramlade. Jag tror att många med mig kände hur man ryktes med. Stenmark sa i en intervju hos KG Bergström att Sverige inte står still på samma sätt längre som man gjorde när han åkte skidor, men jag tror att Sverige stod still när Stefan Holm skulle hoppa för OS Guld i Athen.

//ViR